Bloggen och jag

Behovet med bloggen kom ur att jag behövde ventilera tankar och känslor inför det svåra med att inte kunna "skaffa" barn. Att läsa era andras bloggar och inse att jag inte var ensam i mina funderingar och känslor var enormt skönt och hjälpte mig mycket.

Nu när det underbara äntligen har hänt, jag är gravid i v 13 och fått se vårt underbara lilla mirakel sprattla på UL och ser min mage växa, finns inte behovet att ventilera längre. Jag hoppar fortfarande in och läser era bloggar och jag hoppas och önskar att ni också får uppleva ert plus, men min resa med bloggen slutar här.

Tack för alla fina inlägg och peppande kommentarer!
Varm kram

Recept på ett plus?

Nja det vet jag väl inte men jag tänkte ändå sammanfatta vad jag gjort den här vändan som resulterade i det fina plusset, ifall nån kan ha nytta av det är det toppen!

ca 3 mån innan ÄP
Börjar med D-vitamintabletter. D-vitamin behövs när vi inte får så mycket solljus.
Börjar äta Vetgroddsolja som innehåller mycket E-vitamin som ska vara bra för slemhinnorna och även hjälpa ägget att fastna (?).

ca 2 mån innan ÄP
Börjar med akupunktur ca 2 gånger i veckan.
I samband med detta började jag även dricka ett kinesiskt ört-te (som smakar vedervärdigt). Teet ska vara bra för magen och innehålla progesteron vilket jag tydligen ligger lågt i. Teet ska även kunna höja ett lågt AMH-värde (?).

Dagen innan ÄP fick jag akupunktur samt samma dag som ET.
Därefter fortsatte jag i två veckor 2ggr/v med akupunkturen.
Samma dag som ET börjar jag använda en progesteronkräm efter tips från akupunktören. Smörjs in på magen morgon och kväll.
En dryg vecka efter ET slutar jag med vetegroddsoljan.
Ca 3 veckor efter ET slutar jag med D-vitamin.
Ca 4 veckor efter ET slutar jag med det kinesiska teet.
Progesteronkrämen skall användas hela första trimestern.

Jag säger inte att dessa saker verkligen funkar -men för oss gjorde de det! Om de haft inverkan för resultatet kan jag ju inte veta och ett tag tänkte jag att jag blandade för mycket så att de kanske börjar ta ut varandra men jag vet inte, man får bara göra det man tror blir bäst!

Oro och längtan

Ojojoj vad tiden går grymt långsamt. Jag kan inte koncentrera mig på jobbet och längtar bara till aug/sept och att jag fortfarande ska vara gravid då. Jag känner efter så mycket och försöker känna gravidsymptom men tycker det känns mer som mensvärk och då blir jag så orolig att det inte finns plats för andra tankar än "Stanna hos oss älskade pyre. Stanna. Stanna. Stanna." Mår i alla fall illa rätt ofta och det går oftast över om jag äter nåt litet men äter jag en stor måltid blir det bara sämre plus att det blir körigt i magen... Dags för efterjobbet-tuppluren nu.

Mycket att ta in...

En vecka sedan TD nu. Sedan det första testet har det blivit två till :)
Ett i onsdags innan jag ringde och bokade tid för inskrivning hos MVC. Vi kunde inte riktigt bara förlita oss på ETT test. Sedan var jag tvungen att ta ett i går morse för under midsommarafton tyckte jag inte att jag kände nåt alls så vi blev lite oroliga men resultatet visade sig blixtsnabbt så då kändes det genast bättre!
Det är helt fantastiskt men fortfarande helt obegripligt - vi väntar barn!

Jag kan inte riktigt tro det men

det här röda, fina och så otroligt efterlängtade strecket visade sig på direkten i morse!

Inget att rapportera

Än har det inte hänt nåt, varken mens eller gravidsymptom... TD i morgon! Känns som det brukar innan mens men det kanske känns så när man är gravid också. Vad vet jag? Hoppas fortfarande att this is it men det är en försiktig förhoppning för att inte bli för ledsen om det skulle gå illa...

The fat lady is about to sing...

Jag har inte vågat skriva nåt på länge. Har känts som om jag kan jinxa det hela om jag sätter ord på mina tankar... Men jag har läst era bloggar!
Jag har haft en sån otrolig skön känsla, ett lugn, utan att alls vara säker på att det gått vägen, men ändå, ett skönt lugn. Jag har mått hur bra som helst, tagit det lugnt, ätit bra.
Men igår kom det krypande. Känslan av att nä, nu kommer den fruktade mensen. Och idag har jag ont i huvudet  som jag får innan mens. Skit, skit, skit, skit.
Jag hade verkligen verkligen en bra känsla att vår fighter skulle klara det, om nån ska så fixa det borde det väl den här stjärnan.
Nu känner jag mig bara trött och förbannad. Och det värsta är allt agg jag känner mot alla som har/får barn. Jag vill inte träffa dom, jag vill inte träffa barnen. Jag blir irriterad på filmer där de får barn eller reklamfilmer med barn. Man blir ju verkligen helt knäpp.
Jag vill inte heller fira midsommar (hos oss!) med alla glada barnfamiljer och jag ser (nu) verkligen inte fram emot sommarens 60-års kalas med lika många ungar som vuxna där vi är de enda utan barn.
Ååå jag såg verkligen fram emot en liten februaribebis... Att få bli mamma under mitt trettionde år, eftersom jag fått revidera planen allt eftersom 1) Barn innan 30 2) Gravid innan 30 3) Bli mamma under mitt 30nde år...
Nu ska jag lägga mig i soffan och äta godis och dricka läsk vilket jag inte gjort under ruvartiden då jag varit hälsomedveten som 17.

kram och tack för att ni finns, och förstår!

LYCKA!

Det gick verkligen inte bra i onsdags. Av 5 blåsor var det endast ett ägg. Jag fullkomligt bröt i hop på britsen och tog mig hulkande ner med hjälp av sköterskan och kunde sedan inte sluta gråta på jag vet inte hur länge. Sköterskan var underbar och försökte trösta och peppa om sa att det är inte kört, det är inte kört. Och det visste jag ju men det kändes allt annat än hoppfullt. Sist fick vi ut fem ägg varav två klarade sig till ET så det kändes väldigt avlägset att få ett 100% resultat den här gången.
Sedan dess har jag försökt hålla mig sysselsatt för att få tiden att gå, men vår lilla stjärna har hela tiden varit närvarande i mina tankar. Idag kl 14 har vi ändå fått tid för ET, och de lovade att ringa ifall den inte klarade sig så att vi skulle slippa åka dit i onödan.
Och nyss ringde det.

Jag vågade inte svara så Kärleken fick den tvivelaktiga äran medan jag satte mig och började böla. De skulle ju ringa om vi inte skulle komma.
Han går iväg och pratar med dem, jag hör inte om vad.
Han kommer tillbaka och säger "Vilken tjurig sköterska". "Va?" snyftar jag fram och tittar på honom och ser det största leendet. "Är det inte kört?" "Näe! Hon ringde bara för att säga att det blir ET kl 14 som bestämt!"
Hahahahaha jag är sååå lycklig. Jag vet att vi bara är halvägs, inte ens det kanske, men bara att det har klarat sig, vilken fighter. Kanske, kanske är det verkligen Vår Tur Nu!
Å jag är så glad och lättad och längtar så till i em.

Tack för era tummar, de verkar ha gjort susen!
Kram

ÄP!!!

ÄP idag! Jag är så nervös. Hoppas mina små älsklingar är fina och befruktar sig och delar sig ordentligt som jag har bett dom om om!
Om nån har en liten tumme över för ni gärna hålla den lite extra för oss!

Dagens VUL

Fick tillbaka min gamla läkare på dagens VUL. Han behöver verkligen gå en kurs i positivt tänkande. J**la surkart, jag blir så förbannad. "Näe det blir inte bättre än så här, du är svårstimulerad verkligen". Varpå jag säger "Vi får hoppas att det finns ett guldägg bland dessa då" "Hmmm ja jo det har du ju rätt i" mumlar han fram. Jag hade alltså 5 ägg, 3 hyfsat stora och 2 lite mindre.
Jag ska inte behöva peppa mig själv för 17!
Jag ska väl inte behöva säga att det ju bara behövs att ett fäster?
Nu sitter jag här och klappar mig på magen och talar om för mina fina ägg att de ska se till att stanna hos mig så ska vi kan visa den där sura gubben att det är kvalitet - inte kvantitet - som är det viktigaste! (Ja självklart förstår jag att det är ett bättre utgångsläge om man har fler att välja på men jag menar bara att man kan ju välja att se positivt på vad man har.)

I alla fall, med detta aningen tjuriga inlägg vill jag också säga att ÄP blir på onsdag morgon. FINALLY!
(Tyvärr blir det med samma surkart till läkare...)

Fredagens VUL

I fredags var det dags att kolla äggen mha VUL. Jag sov så himla dåligt hela natten mot fredag och när jag svängde in på parkeringen var jag så nervös att jag mådde illa... Fick komma in direkt till en supergullig läkare som jag inte haft förut. Han frågade lite om tidigare behandlingar och frågade om förra försöket resulterade i graviditet. Nej sa jag såklart varpå han säger "Men det blir du nu!" med ett leende. Så vänlig och positiv har nog ingen annan läkare varit som vi träffat på hela tiden!
Dessvärre gav inte VUL den positiva bild jag hoppats på. 3 stora ägg och 2 små. Så jag fick fortsätta under helgen med sprutorna och ska komma tillbaka igen i morgon. Ååååååååååååå jag hade ju hoppats att akupunkturen och allt annat jag provat den här gången skulle gett bättre resultat. Kände mig mycket ledsen och misslyckad efter besöket men försöker hela tiden intala mig själv att vi behöver ju faktiskt bara ett guldägg...! Och att det ju faktiskt kunde varit värre också. Se det positiva!

Ofrivilligt Barnlösas Dag

Denna dag är ju egentligen ingen dag att fira, men det är fantastiskt att detta otroligt smärtsamma tillstånd får uppmärksamhet och kanske ökar förståelsen bland alla som bara kan "skaffa" barn. Jag hoppas att folk kanske lär sig att det kan vara jobbigt när de säger "Ska inte ni skaffa barn snart" "Ni som har varit tillsammans så länge, ska ni inte skaffa barn snart?" eller "Oj tänk på åldern, kanske dags att skaffa barn snart". Jag förstår inte varför man inte tänker efter lite... Det som jag trots allt vill fira idag är alla underbara människor som stöttar, tröstar och hjälper varandra i det här. Ni är guld värda! Och till alla som lyckats bli gravida efter många års kämpande: Stort, stort Grattis!

Den eviga väntan...

Just nu känns allt bara som en transportsträcka mot ETt. Ett delmål på vägen är i alla fall UL på fredag, jag hoppas det visar massor av fina ägg!

Men som alltid finns det lite smolk i bägaren, även om det inte är så allvarligt. Jag har två större evenemang att gå på nästa vecka, ett på vardera dagen som det är mest troligt att det blir ET och helst vill jag bara ligga hemma och klappa mig på magen den dagen och inte vara ute och flänga. Nåväl det löser sig väl, jag får försöka göra mitt deltagande kort och stillsamt oavsett vilket det blir!

Familjeträff

Igår skulle vi ha varit på kusinträff men vi orkade inte, skyllde på jobb... De ynglar av sig helt ofattbart hela bunten och vi orkade inte med kommentarer som "bara man viftar med kallingarna blir det ju barn" eller "jag vart gravid mindre än två månader efter att jag slutat med p-piller" osv... Trist för det är ju kul att träffa dem egentligen men inte just nu. Behöver all positiv energi vi kan få så att våra ägg växer sig stora och många!

Väntan del 2

Nu är vi igång med sprutorna igen. Känns härligt!
Gick faktiskt riktigt bra att ta första sprutan förutom att jag, som jag ofta gör när det ska tas sprutor, började skratta smått hysteriskt när det var dags. Kärleken måste säga åt mig att sluta för att han ska kunna sticka mig. Men jag balanserar nånstans mittemellan skratt och gråt så att det känns som om jag slutar skratta kommer tårarna och det ger mig en konstig, panikartad känsla som spär på det hysteriska skrattet ytterliggare. Kan inte helt förklara men det är en märklig känsla och hela tiden snurrar det som ett mantra i huvudet "ett barn är belöningen. bit ihop, bli gravid." Hahaha ja men blir onekligen lite knasig av allt det här!

Vill man ha nånting gjort får man göra det själv...

Jag ringde själv i morse och blev sedan uppringd på jobbet (vilket jag hatar. Allvarligt, den som sätter telefontiderna på fertilitetskliniken borde fundera en vända till). Sköterskan gick direkt i försvarsställning när jag sa att jag ringde för att få veta mitt resultat eftersom ingen ringde igår. "Men du har ju inte ringt och talat om när du fick din mens, då kan vi inte veta när vi ska ringa dig". Fast så sa dom inte när jag var där sist... Men sen verkade det som hon hittade lite fler anteckningar och hon blev sedan mycket vänligare. Det är bara lite trist att man ska behöva möta en neggoattityd av folk inom vården mitt i alltihopa. Egentligen borde det bara få jobba folk som vet vad vi går igenom, på fertilitetsklinikerna i landet...
Jag hade iaf något högt värde men jag får ta några extra nässpayspuffar och i morgon är det dags för nästa steg: sprutstart! Hua - äntligen!

Ring, ring. Bara dom slog en signal...

Hoppla, dom måste tappat bort mitt nummer eller nåt för inte fick jag något samtal inte... Försökte ringa dem på eftermiddagen men telefontiden var stängd så man fick inte lämna meddelande och i växeln försökte hon koppla mig men alla verkade ha gått hem trots att klockan inte ens var fyra...
Morr!

Väntan del 1

I morse var jag och lämnade blodprov och i morgon ska de ringa och tala om ifall det är dags att börja med sprutorna. Jag våndaslängtar!
Jag klarar inte att ta sprutorna själv, när jag fick öva på Linné-kliniken inför första IVF:en stortjöt jag och när det var dags att köra hemma försökte jag första kvällen men med krokdiltårar och hyperventilation fick jag se mig besegrad och Kärleken fick sedan ta hand om det varje kväll. Då gick det i alla fall att ta dem utan tårar och ångest.
Nu är det alltså (förhoppningsvis) dags igen.
Alltid när jag ska göra nåt jag inte är så jättepigg på måste jag fokusera på målet. Idag när hon tog blodprovet tänkte jag "om en vecka kan jag vara gravid, om en vecka kan jag vara gravid" :) Samma vid första IVF:ens ÄP och ET, kan ju kännas en del enligt vissa så jag visste ju inte vad jag hade att vänta, men då tänkte jag att det kan inte vara värre än en förlossning! :D
Nu väntar jag alltså på samtalet som ska tala om vad som väntar...

Njutning

Solen sken och värmde gott när vi kom hem från jobbet idag, så vi satt ute i solen, drack ett (litet)glas vin (!), grillade och pratade. Sen tog vi en skön promenad längs vattnet. Underbart. När vi nästan var hemma igen mötte vi en kvinna med barnvagn och direkt gick luften ur mig. Jag blir så arg över att det här tar så mycket glädje ifrån oss. Det lägger sig som en äcklig våt filt över allt som är bra och fint... Varför inte vi? maler i huvudet.
Underbara, fina Kärleken sa Tänk inte så nu, fram med fighting spiriten, vi är ju på gång nu! Och han har rätt. Jag vet ju det.

Biverkningar

Otrevliga sådana - grym huvudvärk idag! Hade iof det förra sprayvändan också, men jag tror nästan det här är värre. Skulle hålla på i trädgården idag i det härliga vädret men så fort jag tog i snurrade det i huvudet och tårarna brände under ögonlocken. Så jag satte mig på en filt och tittade på när Kärleken påtade och jag pekade "den där och den dit" osv...! Hahahaha
Men jag klagar inte - det kunde varit värre! :)
Mycket jobb i veckan som kommer så jag hoppas att tiden går fort!

Rastlös

Planerat ÄP v.22 och nu börjar jag känna mig rastlös. Vill ruva nu. Eller ännu hellre vara framme vid testdagen och få ett klart och tydligt + Det känns som en evighet tills dess...

En påminnelse när hoppet sviker

har jag köpt till mig själv idag. Det är en berlock med texten Livet kan vara krokigt men aldrig utan mening. Känns som en skön påminnelse om att allt tillslut kommer att lösa sig till det bästa. Jag har köpt det i en jättesöt liten butik i Stockholm där jag tidigare köpt en mindre berlock som jag har tänkt ha på ett bolasmycke när jag äntligen blir gravid. Det har legat i sin fina smyckespåse rätt länge nu men jag hoppas att jag snart får ta på mig det. På den står det Vacker och stark - bär på mirakel. (De har en massa fina saker med kloka ord, blir du nyfiken så har de en webshop också.)
Var på Ikea igår och vill man inte se gravidmagar ska man undvika det stället. Såg jag nån kvinna utan vacker kula? Tror inte det. Usch! Fast jag förstår dem ju, jag längtar ju tills jag får gå där och titta på barnrumsinredning... Till er som redan är där, grattis och förlåt men ibland måste man bara få tycka illa om era fina magar. Men bara lite! :) jag är ju bara avundsjuk

Spraystart!

Testade i morse, tyvärr - men föga förvånande - negativt. Trots att jag intalat mig själv att det skulle vara så så kan jag inte låta bli att bli besviken när där inte visas ett litet plus. Jag har varit extremt trött de senaste dagarna vilket ju direkt gjorde att en liten gnista av hopp tändes.
Men, inte gråta över det nu. Spraystart idag och alltså nedräkning till IVF nr 2 äntligen kan starta. Har känts som en evighet av väntan. Denna vecka skulle vi haft ÄP om vi behållt tiden på privata kliniken. Känns lite trist att behöva vänta 6v till, men det är sköna slantar att spara till barnvagnar, leksaker, babykläder och framtida syskon. För den här gången är det min tur. Det har jag bestämt och jag tänker inte ens fundera på detta som ett försök, det här är gången som ska resultera i fruktansvärda förlossningssmärtor om 40v eller så! Jag längtar!

Märklig cykel...

Sedan jag började gå hos Ma (akupunktören) har jag börjat tempa mig på morgonen. Enligt den hade jag ÄL i månasskiftet mars/april eftersom min temp var låg då. Men i början av april hade jag en blödning som var rätt olik en vanlig men ändå höll i sig i 4 dagar. Nu till problemet. Ma tror att det var en mellanblödning baserat på hur min temp sett ut medan min "vanliga" läkare tycker att jag ska räkna den som en mens och därför börja med nässprayen utifrån det datumet, vilket innebär att jag börjar med spray på måndag. Var det inte en mellanblödning är jag nu på dag 32... Vågar ju inte ens låta en gnutta hopp tändas men för säkerhets skull gör jag nog ett test på måndag innan jag börjar med nässprayen.

Den fula avundsjukan

har visat sig igen. Hörde på radion att Tilde De Paula väntar sitt fjärde barn. Fjärde!!! Laila Bagge väntar visst också barn. Min kollega som har fem barn tjatar (i mitt tyckte, det är nog inte så farligt egentligen) jämt om att när jag fyllde 30 väntade jag minsann mitt fjärde barn eller nåt om att det är jobbigt med många osv osv. Och då blir jag så där otrevligt avundsjuk. Jag gillar det inte men jag kan inte rå för det. Jag är avundsjuk på alla som har barn eller är gravida. Bläää. Hoppas det blir en skön helg i alla fall!

Trött och gladdeppig

Känner mig hängig. Hoppas det går över, har massor att göra med huset i helgen!
Våren gör att jag känner mig stark, glad och positiv. Härligt. Det här kommer lösa sig tänker jag.
Men, så kommer det där lilla, lilla tvivlet.
Tänk om. Tänk om vi aldrig lyckas? Då blir allt genast så tungt att jag knappt kan andas. Men hjärnan verkar ha nån sorts försvarsmekanism för det går knappt att tänka vidare för det blir nån sorts kortslutning i hjärnan. Jag kan inte riktigt förklara.
Kärleken säger att man måste hoppas och tro på att saker och ting ska lösa sig och att jag inte ens ska tänka tanken om. Och jag vet. Men ibland kommer den ändå.
Kanske tänker man på barnlöshet mer nu än annars men två av serierna jag följer tar upp detta nu. Både Gray i Grey´s anatomy och Lily i How I met your mother har svårt att få barn. På nåt konstigt sätt känns det skönt...!?!

Illa!

Jag gör ju verkligen allt för att bli gravid men frågan är om inte det här kinesiska teet måste bli min gräns... Det är så ofattbart vidrigt att dricka. Jag får kväljningar och det enda som måttligt hjälper är att tänka på varför jag gör det men ändå. Uäach! Jag ryser bara jag tänker på att jag ska dricka det i morgon igen. Idag hällde jag upp knappt 3 dl, imorgon får det räcka med 1!!!

Nåldyna

Nu har jag varit på mitt första besök hos akupunktören. Lite nervös var jag allt för att det skulle göra ont men det var inte alls farligt, det stack till lite bara när hon satte nålarna. Precis som jag läst om fick jag en liten låda på magen som spred värme, märkligt eftersom den var tom!

Därefter fick jag en massa teer, dadlar och gojibär som skulle vara bra mot det ena, det andra och det tredje. 

Men jag tycker det är fascinerande med sånt här så jag testar gärna. Nu ska det bli andra bullar av, eller rättare sagt ni ska det bli bulle!

Akupunktören berättade att hon haft en patient som höjt sitt AMH från 0,2 till 0,9 (och blivit gravid). Det låter ju helt fantastiskt om det är möjligt!

Akupunktur

Har sett att många testar akupunktur i samband med IVF. Frågade därför sköterskan i måndags vad de anser om "alternativa" behandlingar i kombination med IVF, och trodde att hon skulle dra nån ramsa om att det finns inga belägg osv, men hon tyckte att akupunktur absolut var värt att prova och att många av hennes patienter prövat det framgångsrikt resultat.
Jag har tittat på det tidigare men det är ju så dyrt allting! Inte akupunkturen i sig kanske, men det är ju inte bara det som kostar i den här bebisverkstaden... Men Kärleken och jag pratade om det och kom fram till, som man ju alltid gör i den här frågan, får det önskat resultat vad är det då i det stora hela?
Så nu har jag bokat tid hos Doktor Ma, bland annat efter att Barnlängtan skrivit om henne. Verkar gullig så jag hoppas att vi ska klicka.
Lite läskigt verkar det dock, vissa verkar tycka att det är väldigt obehagligt, åtminstone första gången.

Ett sjukhusbesök och ett sammanbrott senare

Idag var det äntligen dags för sjukhusbesöket. Läkaren på privata kliniken var verkligen ingen muntergök och vi hade hoppats att den här läkaren skulle vara lite mer positiv och peppande. Så var det inte. Vad är det med läkare egentligen? Tror ni det blir bättre om ni trycker ner våra förhoppningar i skorna? Jag vet att ni inte kan garantera något. Men ni kan väl trycka på de positiva bitarna?
Som vanligt var sköterskan fantastisk, de är de alltid. Vänliga, medkännande och pedagogiska.
På privatkliniken var den doktorn som gjorde ÄP och ET fantastisk; Det är ju fantastiskt bra nyheter - ni har fem ägg! Det är jättefin information - ni kan bli gravida tillsammans! var sådant som han fokuserade på och det kändes underbart att få glädjas och känna att vi (jag) lyckats med nåt i alla fall...
Jag har ju lågt AMH-värde (tror jag det heter) vilket innebär att jag har få ägg, dessutom har jag små äggstockar vilket gör att äggen dessutom är små. MEN får man bara fina ägg som befruktas ska det inte vara något som hindrar att jag kan bli gravid. Därför tyckte jag att eftersom vi fick två kanonägg förra gången borde det ändå vara ett rätt bra facit, trots allt. Det höll han väl med om, men jag menar att det kan man väl lyfta fram istället för att säga Ja men ditt värde är ju väldigt lågt. Jaja JAG vet!
Fick ett litet minisammabrott på väg från sjukhuset. Jag vet att jag borde vara glad för att det händer nåt men ibland översköljs jag bara av det orättvisa i allt det här.

Hopplöst

Nä. Det var som jag trodde.
Undra om man känner på sig att det gått vägen på samma sätt som man känner på sig att det gått käpprätt åt skogen?
Jag hoppas det och jag hoppas att jag en dag får veta hur det känns. Hur det känns att få ett plus på stickan. Hur det känns att vara gravid. Hur det känns att föda ett barn. Hur det känns att vara någons mamma.
Jag längtar så det gör ont i själ och hjärta.

have you ever been so sad you can hardly stand
lying on the ground head in your hands

i have
i have

have you ever tried to smile and hide the pain,
even though you're really not okey

i have
i have

have you ever been caught in the pouring rain,
wondering if anything can ever feel the same again
you try to be proud of who you are
but still you got to let those teardrops fall


(Ulrik Munther - Boys Don't Cry)

Hoppfull

Har inte vågat skriva på ett tag... Brukar ha 24-25 dagars cyklar men idag är det dag 31 och fortfarande inget blod. Givetvis tänds ju hoppet snabbare än blixten, även om jag vet att det är osannolikt att jag skulle bli gravid på naturlig väg. Men igår tyckte jag att jag kände igen den lika bekanta som ovälkomna mensvärken... Så idag kommer den säkert. Gör den mot alla odds det inte, testar jag i morgon! Hade sagt tisdag som testdag men jag tycker jag hållt ut länge nog!
Pratade med Kärleken om detta igår, att en av de jobbigaste sakerna är att hela tiden vänta på något: vänta på att börja spraya, vänta på att spruta, vänta på ÄP, vänta på ET, vänta på om mensen kommer eller inte, vänta på  kallelser. Och att till detta åka berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan - puh! I snart två år har detta pågått och under den här perioden har faktiskt inte livet riktigt varit detsamma, just för att jag ständigt väntar på något... Snälla, snälla ödet, universum, gud - du som bestämmer, vem det än är: är det inte dags att jag får vänta på ett litet barn som växer och gror inom mig istället? Den väntar ser jag nämligen fram emot mer än något annat!
Ha en fin dag!

E-vitamin

Jag köpte ju vetegroddsolja som jag skrev om för nån vecka sedan. Det är inte så gott men jag har börjat ta den med fil och det funkar riktigt bra, så nu äter jag en skål fil med olja varje kväll innan läggdags. Än kan jag inte ge nåt utlåtande om huruvida det fungerar men jag håller alla fingrar och tår. De som provat i länkarna jag hittat har blivit gravida inom 2 månader så jag hoppas på minst detsamma! Bara 2 veckor kvar nu till vårt första besök på sjukhuset, ser verkligen fram emot det!

Bebisbesök

Hade en supergo liten tremånadersängel hemma igår. Å så mysigt! Längtar verkligen efter allt med barn - ömma bröst och illamående under graviditeten, långdragen förlossning, sömnlösa nätter och blöjbyten - I don´t care: Bring it on säger jag bara! :) (Fast jag erkänner att det gör ju ingenting om jag mår alldeles prima under hela graviditeten och får en förlossning som som går fort och smärtfritt! :D) Jag och kärleken har pratat om det många gånger, att när vi väl får vår efterlängtade bebis kommer vi vara extra glada och tacksamma eftersom vi fått vänta så länge. Och då kommer det vara värt alla tårar i världen. Hoppas bara att den dagen kommer snart, snart...!

Shopping

Skulle behöva en ny bh så jag gick i lite affärer efter jobbet. Strosade runt mellan raderna och fingrade på de som såg fina ut. Såg en grön fin som jag klämde lite på innan  jag såg att det var en amningsbh, hade hamnat på den hyllan. Åååå vad jag längtar tills jag får shoppa loss där!!! Nån ny bh blev det aldrig btw...

Skitdag

Idag är det en riktigt dålig dag. JAG VILL HA BARN NU, nu får det räcka!
Är det inte vår tur nu? Jag tycker det i alla fall. Ingen semla har jag fått heller, kanske därför det är så deppigt.

En kallelse

I dag låg ett kuvert från sjukhuset i brevlådan när jag kom hem. Det är alltid lite spännande/nervöst att få brev från dem så jag öppnade det redan på garageuppfarten. Och det var vad tanten på telefon lovat i förrförra veckan - en kallelse. Helt plötsligt har vi hoppat ett jätteskutt fram i kön, fråga mig inte hur det gått till eller varför (vi borde inte bli kallade förrän tidigast i sommar). Men som alltid i det här planerandet vet jag nu inte hur jag ska göra med nässprayen, för enligt planen skulle jag börja med den precis innan vi ska dit... Och ska jag avboka privata kliniken? Jag är rädd att om jag gör det säger de på sjukhuset att det dröjer innan vi kan dra igång med nästa IVF hos dem. Idag lutar jag åt att behålla tiden på privata kliniken så länge och börja med nässpray som planerat, men jag hinner säkert ändra mig både en och två gånger innan dess! :)
I vilket fall, att vi nu kan få möjlighet att få våra IVF från landstinget är ett stort PLUS för plånboken. Hoppas det nu leder till det viktigaste pluset av dem alla!!!

Vetegroddsolja

Man hittar ju verkligen alt möjligt på nätet... Bl a på den här sidan har jag hittat folk som rekommenderar vetegroddsolja. E-vitamin ska tydligen hjälpa till att få ägget att fästa lättare. Jag är inte den som är den utan testar det mesta. Vad har man att förlora? Inhandlade två flaskor idag (de var så små) och första dosen tar jag innan jag lägger mig ikväll. Håller tummarna att detta funkar!

Jag är inte ensam

Tänk vad underbart det är med teknik ändå! Tack vare internet läser jag kväll efter kväll om andra som kämpar och lyckas, känner som jag och funderar på samma saker som jag. Det hjälper verkligen att veta att man inte är ensam med sina känslor, drömmar, problem och funderingar.

Singing the blues

Den här känslo-karusellen tar verkligen musten ur mig. Vissa dagar är jag jättetaggad och känner stor tilltro inför nästa IVF och framtiden men andra dagar, som idag, känns allt bara grått och tungt. Jag är deppig och trött och känner mig som en dålig fru och medmänniska. Älsklingen sa att jag kanske skulle prata med nån om jag trodde att det skulle hjälpa men jag vet inte. Det är ju inte så att man har pengar i överflöd när man försöker bilda familj... Nä jag håller ut ett tag till. Vem vet - imorgon kanske solen skiner igen! Jag blir så peppad av att läsa om andra som plussar och hoppas att det ska smitta av sig på mig :D

Tumme upp för akupunktur

Läste en artikel i Expressens bilaga igår om en kvinna som efter tre missfall prövade akupunktur och nu är veckor från förlossning. Hon kunde såklart inte garantera att det var det som var avgörande men hon tyckte att det hade lugnat henne vilket ju också kan spela roll. Så jag ska absolut testa. Vad har man att förlora (förutom ev ännu mer pengar! ;-)
Ska bara hitta nån som känns rätt.

Framgång!

I morse ringde det inte bara en utan t o m två sekreterare och den första sa att det är ca 10 mån kötid och att vi nog blir kallade i juni/juli. Nån timme senare ringer nästa kvinna och säger att en läkare har tittat på mina resultat och vi kommer bli kallade inom ca 1 månad! Otroligt om det blir så. Jag tror i och för sig att det är trevligare på privatkliniken men när det kostar så mycket som det gör har man inte riktigt lyxen att vara kräsen med sådana saker. Den största lyxen skulle vara att få bli fler i familjen. Var det sker spelar mig egentligen ingen roll!

Jag blir så matt...

av att allt alltid ska gå emot oss i den här babykarusellen. Jag trodde ju att jag skulle få tjata på vårdgarantin om att vi skulle få byta till en kommun med en kortare kötid. Men idag ringde hon! Men med dåliga nyheter. Tydligen har vi inte fått ok från hemkommun att byta för att jag har så dåliga värden så jag måste vara kvar där vi är. Min första läkare trodde tom att vi skulle få förtur i kön (det kan man inte få tydligen) för att mina ägg åldras snabbare än de ska, dvs jag kommer komma i klimakteriet tidigt.
I alla fall, jag ringde fertilitetsenheten och försökte förklara läget "då ska du prata med en sekreterare om du vill veta din plats i kön". Jag försökte förklara igen vad jag ville veta och hon började leta på mitt personnummer men hittade inget. Jag fick vänta i vad som kändes som en evighet innan hon kom tillbaka och sa att de inte hittade nåt men att de skulle leta vidare och sedan ringa mig. Ganska snabbt ringde det igen och nu var det en ny sköterska (den första lät snäll och gullig, den här var lite mer tjurig tant...) och jag fick förklara allt igen (jag trodde ju att hon skulle vara insatt i mitt case och ha hittat vad de sökte men nej) varpå hon säger "ja men då ska du prata med sekreterarna, dom ringer dig i morgon". Suuuuuck! Till saken hör att när vi gjorde vår utredning fick vi ta om proverna för att resultaten "försvann". Hmm vad händer där borta egentligen?
Just nu känns det väldigt deppigt. Min första läkare tyckte inte att mina värden var sååå dåliga även om de såklart inte var tiptopp men om de nu är så dåliga att de inte anser att vi får byta kö känns det som om de räknar ut oss helt...

Akupunktörjakt

Under hösten har jag gått på zonterapi och jag tycker faktiskt att det har fungerat. Uppenbarligen inte för att bli gravid men jag tror ändå att det varit bra, inte minst för att min zonterapeut sa att jag hade extremt dålig blodcirkulation och det var inte så bra när man försökte bli gravid sa hon, och jag tyckte det lät bra. Cirkulation vill man ju ha! Förut frös jag jämt. Det gör jag inte längre (vilken tur med den här vintern!).
Dessutom var hon en bra samtalsterapeut också, det var väldigt skönt att prata med henne om olika funderingar kring barnlösheten och det allra bästa med henne var att hon var så positiv. Jag kände mig alltid boostad när jag gick därifrån! Men det var ganska dyrt.. Nu har jag läst att några av er provat - och plussat -med akupunktur. Därför tänkte jag prova det till nästa IVF. Hos ledsenihemlighet (numer lyckligihemlighet!) lärde jag mig att man kan få det på frikortet också så nu ska jag försöka hitta nån som verkar bra och börja planera min behandling. Hoppas, hoppas att detta är nyckeln till framgång!

Dumma klocka

Den biologiska alltså. Fikade med en kompis idag och vi fnulade kring det här med barn. 35 är ju ingen fara att vänta till tyckte hon. Och nä, oftast inte. Vore det inte för den där förbaskade klockan skulle jag egentligen inte ha så bebisbråttom (att mina ägg dessutom tror att klockan är långt mycket mer än vad den faktiskt är gör inte saken bättre) men jag har alltid sagt att innan 30 ska jag ha fått "alla" (gärna 3) barn. Åren går och jag har reviderat det till Första innan 30. Sedan vart det Gravid innan 30... Nu är jag mycket, mycket snart där och kan konstatera att Nej. Nej. Nej. Jag kommer att vara lika barnlös och ogravid vid 30 som vid alla andra födelsedagar. Mitt nya mål får bli Första barnet under mitt 30:e år!

Väntan, väntan, väntan

Ringde vårdgarantin direkt när de öppnade 7:30 idag. "Vi ringer upp dig omkring kl 9" fick jag till svar. Hmpf, jag som ringde direkt när de öppnade för att jag inte vill prata på jobbet.. Hur kan det komma sig att de säger sig ha öppet från halv 8 men den första (nåja, en av de första åtminstone) som ringer blir uppringd en och en halv timme senare? Konstigt tycker jag. Inte vart jag någe klokare när jag tillslut fick prata me dem heller. Jag ville ju veta hur långt fram i tiden det kan vara tills det blir vår tur i kön. Men "under våren eller till sommaren" känns lite väl luddigt för min smak. Jag ger dem en vecka eller så innan jag ringer igen. Förhoppningsvis hjälper det att tjata! :)
Ringde därför även privata kliniken där vi gjort vår första IVF för att höra om vi kunde köra igång med nästa försök direkt men de ville att jag skulle ha en mens emellan. :( Det betyder att nästa försök inte blir förrän i månadsskiftet april/maj = låååång väntan. Och tålamod är verkligen inte min starka sida (så ni förstår ju att väntan på att bli gravid är rena tortyren!)...

Gravidsymptom?

Ja ni vet ju, hoppet är det sista som överger en. Jag är egentligen helt säker på att det är kört, men det är så konstigt med de symptom jag har som jag innan torsdag var helt säker på var tecken på att vi äntligen lyckats. Jag är så otroligt trött, har somnat i soffan varje em/kväll den här veckan och helgen. De senaste dagarna har jag mått illa på kvällarna. Jag äter inte mycket, är aldrig hungrig. Har haft kraftiga vågkänslor (kan inte förklara det på annat sätt) i magen som jag aldrig haft förut... Men även om jag inte blöder som en vanlig mens så är det ändå för mycket blod för att vara nåt annat än dåligt. Jaja. Imorgon ska jag ringa Vårdgarantin. Hoppas, HOPPAS att vi står långt fram i kön!

Berg-och-dalbana

Vilken otrolig berg-och-dalbana det är att försöka bli gravid. I torsdags och fredags har tårarna bränt under ögonlocken hela tiden (och runnit över ett flertal gånger) men idag känner jag en enorm energi och jag vill påbörja nästa försök NU! Jag vill dessutom renovera gästwcn här hemma. Jag tänkte att jag kan grundmåla tak och väggar idag så kan vi åka och kolla på tapet i em och kanske tapetsera och lägga golv i morgon? Och på måndag tänker jag hänga på låset till vårdgaranatin och kolla hur snart vi kan få hjälp via kommunen. Vi fick hem ett brev för nån månad sedan där de undrade om vi kan tänka oss att åka till nån annan kommun, med kortare kötid, och vi kryssade i ja på alla alternativ, även "Vi kan komma med kort varsel". Så jag hoppas att det kan vara vår tur där, annars tar vi en ny vända privat.
Maken hänger inte riktigt med i svängarna och tycker att jag både var ledsen för tidigt men även att jag nu gett upp för tidigt när jag pratar om nästa försök redan. Han tycker vi ska avvakta till på måndag innan vi ger upp. Ge upp och ge upp. Jag ser det mer som att vara realist.
Dessutom tycker han inte att jag bör måla heller innan dess. Jag vet han är klok min älskling, men jag måste ta mig för något. Jag måste blicka framåt. Annars tänker jag för mycket...
Jag börjar med en fika iallafall, det måste vara bra i alla lägen!

Inget plus den här gången heller...

I går kväll brast det på alla plan.
Första IVF-försöket är över. Ska egentligen inte testa förrän på måndag men redan igår visste jag. Man känner ju sånt. Dessutom har jag idag fått en liten blödning och blod och graviditeter känns som en dålig kombination på alla sätt.
Har följt många andra IVF-bloggar och känner sån enorm lättnad av att ni är fler som känner som jag. Ibland blir jag rädd för mig själv och mina mörka tankar. Jag tycker inte om att se andra gravida, jag kan inte längre bli genuint glad när andra berättar att de ska ha barn. Jag känner mig som världens hemskaste människa men just nu har jag bara så fullt upp med mig själv och min sorg. Jag SKA bli gravid, vi SKA få vår familj en dag. Jag vet det, men det är bara så tungt just nu.
Har inte berättat för varken familj eller vänner om att vi försöker, och har svårt, att bli gravida. Därför känner jag att jag behöver få skriva av mig tankar och funderingar.