Jag har haft en sån otrolig skön känsla, ett lugn, utan att alls vara säker på att det gått vägen, men ändå, ett skönt lugn. Jag har mått hur bra som helst, tagit det lugnt, ätit bra.
Men igår kom det krypande. Känslan av att nä, nu kommer den fruktade mensen. Och idag har jag ont i huvudet som jag får innan mens. Skit, skit, skit, skit.
Jag hade verkligen verkligen en bra känsla att vår fighter skulle klara det, om nån ska så fixa det borde det väl den här stjärnan.
Nu känner jag mig bara trött och förbannad. Och det värsta är allt agg jag känner mot alla som har/får barn. Jag vill inte träffa dom, jag vill inte träffa barnen. Jag blir irriterad på filmer där de får barn eller reklamfilmer med barn. Man blir ju verkligen helt knäpp.
Jag vill inte heller fira midsommar (hos oss!) med alla glada barnfamiljer och jag ser (nu) verkligen inte fram emot sommarens 60-års kalas med lika många ungar som vuxna där vi är de enda utan barn.
Ååå jag såg verkligen fram emot en liten februaribebis... Att få bli mamma under mitt trettionde år, eftersom jag fått revidera planen allt eftersom 1)
Nu ska jag lägga mig i soffan och äta godis och dricka läsk vilket jag inte gjort under ruvartiden då jag varit hälsomedveten som 17.
kram och tack för att ni finns, och förstår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar