LYCKA!

Det gick verkligen inte bra i onsdags. Av 5 blåsor var det endast ett ägg. Jag fullkomligt bröt i hop på britsen och tog mig hulkande ner med hjälp av sköterskan och kunde sedan inte sluta gråta på jag vet inte hur länge. Sköterskan var underbar och försökte trösta och peppa om sa att det är inte kört, det är inte kört. Och det visste jag ju men det kändes allt annat än hoppfullt. Sist fick vi ut fem ägg varav två klarade sig till ET så det kändes väldigt avlägset att få ett 100% resultat den här gången.
Sedan dess har jag försökt hålla mig sysselsatt för att få tiden att gå, men vår lilla stjärna har hela tiden varit närvarande i mina tankar. Idag kl 14 har vi ändå fått tid för ET, och de lovade att ringa ifall den inte klarade sig så att vi skulle slippa åka dit i onödan.
Och nyss ringde det.

Jag vågade inte svara så Kärleken fick den tvivelaktiga äran medan jag satte mig och började böla. De skulle ju ringa om vi inte skulle komma.
Han går iväg och pratar med dem, jag hör inte om vad.
Han kommer tillbaka och säger "Vilken tjurig sköterska". "Va?" snyftar jag fram och tittar på honom och ser det största leendet. "Är det inte kört?" "Näe! Hon ringde bara för att säga att det blir ET kl 14 som bestämt!"
Hahahahaha jag är sååå lycklig. Jag vet att vi bara är halvägs, inte ens det kanske, men bara att det har klarat sig, vilken fighter. Kanske, kanske är det verkligen Vår Tur Nu!
Å jag är så glad och lättad och längtar så till i em.

Tack för era tummar, de verkar ha gjort susen!
Kram