Nu är vi igång med sprutorna igen. Känns härligt!
Gick faktiskt riktigt bra att ta första sprutan förutom att jag, som jag ofta gör när det ska tas sprutor, började skratta smått hysteriskt när det var dags. Kärleken måste säga åt mig att sluta för att han ska kunna sticka mig. Men jag balanserar nånstans mittemellan skratt och gråt så att det känns som om jag slutar skratta kommer tårarna och det ger mig en konstig, panikartad känsla som spär på det hysteriska skrattet ytterliggare. Kan inte helt förklara men det är en märklig känsla och hela tiden snurrar det som ett mantra i huvudet "ett barn är belöningen. bit ihop, bli gravid." Hahaha ja men blir onekligen lite knasig av allt det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar