Känner mig hängig. Hoppas det går över, har massor att göra med huset i helgen!
Våren gör att jag känner mig stark, glad och positiv. Härligt. Det här kommer lösa sig tänker jag.
Men, så kommer det där lilla, lilla tvivlet.
Tänk om. Tänk om vi aldrig lyckas? Då blir allt genast så tungt att jag knappt kan andas. Men hjärnan verkar ha nån sorts försvarsmekanism för det går knappt att tänka vidare för det blir nån sorts kortslutning i hjärnan. Jag kan inte riktigt förklara.
Kärleken säger att man måste hoppas och tro på att saker och ting ska lösa sig och att jag inte ens ska tänka tanken om. Och jag vet. Men ibland kommer den ändå.
Kanske tänker man på barnlöshet mer nu än annars men två av serierna jag följer tar upp detta nu. Både Gray i Grey´s anatomy och Lily i How I met your mother har svårt att få barn. På nåt konstigt sätt känns det skönt...!?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar