måndag 21 mars 2011

Hopplöst

Nä. Det var som jag trodde.
Undra om man känner på sig att det gått vägen på samma sätt som man känner på sig att det gått käpprätt åt skogen?
Jag hoppas det och jag hoppas att jag en dag får veta hur det känns. Hur det känns att få ett plus på stickan. Hur det känns att vara gravid. Hur det känns att föda ett barn. Hur det känns att vara någons mamma.
Jag längtar så det gör ont i själ och hjärta.

have you ever been so sad you can hardly stand
lying on the ground head in your hands

i have
i have

have you ever tried to smile and hide the pain,
even though you're really not okey

i have
i have

have you ever been caught in the pouring rain,
wondering if anything can ever feel the same again
you try to be proud of who you are
but still you got to let those teardrops fall



(Ulrik Munther - Boys Don't Cry)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar