Har inte vågat skriva på ett tag... Brukar ha 24-25 dagars cyklar men idag är det dag 31 och fortfarande inget blod. Givetvis tänds ju hoppet snabbare än blixten, även om jag vet att det är osannolikt att jag skulle bli gravid på naturlig väg. Men igår tyckte jag att jag kände igen den lika bekanta som ovälkomna mensvärken... Så idag kommer den säkert. Gör den mot alla odds det inte, testar jag i morgon! Hade sagt tisdag som testdag men jag tycker jag hållt ut länge nog!
Pratade med Kärleken om detta igår, att en av de jobbigaste sakerna är att hela tiden vänta på något: vänta på att börja spraya, vänta på att spruta, vänta på ÄP, vänta på ET, vänta på om mensen kommer eller inte, vänta på kallelser. Och att till detta åka berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan - puh! I snart två år har detta pågått och under den här perioden har faktiskt inte livet riktigt varit detsamma, just för att jag ständigt väntar på något... Snälla, snälla ödet, universum, gud - du som bestämmer, vem det än är: är det inte dags att jag får vänta på ett litet barn som växer och gror inom mig istället? Den väntar ser jag nämligen fram emot mer än något annat!
Ha en fin dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar