Bloggen och jag

Behovet med bloggen kom ur att jag behövde ventilera tankar och känslor inför det svåra med att inte kunna "skaffa" barn. Att läsa era andras bloggar och inse att jag inte var ensam i mina funderingar och känslor var enormt skönt och hjälpte mig mycket.

Nu när det underbara äntligen har hänt, jag är gravid i v 13 och fått se vårt underbara lilla mirakel sprattla på UL och ser min mage växa, finns inte behovet att ventilera längre. Jag hoppar fortfarande in och läser era bloggar och jag hoppas och önskar att ni också får uppleva ert plus, men min resa med bloggen slutar här.

Tack för alla fina inlägg och peppande kommentarer!
Varm kram

Recept på ett plus?

Nja det vet jag väl inte men jag tänkte ändå sammanfatta vad jag gjort den här vändan som resulterade i det fina plusset, ifall nån kan ha nytta av det är det toppen!

ca 3 mån innan ÄP
Börjar med D-vitamintabletter. D-vitamin behövs när vi inte får så mycket solljus.
Börjar äta Vetgroddsolja som innehåller mycket E-vitamin som ska vara bra för slemhinnorna och även hjälpa ägget att fastna (?).

ca 2 mån innan ÄP
Börjar med akupunktur ca 2 gånger i veckan.
I samband med detta började jag även dricka ett kinesiskt ört-te (som smakar vedervärdigt). Teet ska vara bra för magen och innehålla progesteron vilket jag tydligen ligger lågt i. Teet ska även kunna höja ett lågt AMH-värde (?).

Dagen innan ÄP fick jag akupunktur samt samma dag som ET.
Därefter fortsatte jag i två veckor 2ggr/v med akupunkturen.
Samma dag som ET börjar jag använda en progesteronkräm efter tips från akupunktören. Smörjs in på magen morgon och kväll.
En dryg vecka efter ET slutar jag med vetegroddsoljan.
Ca 3 veckor efter ET slutar jag med D-vitamin.
Ca 4 veckor efter ET slutar jag med det kinesiska teet.
Progesteronkrämen skall användas hela första trimestern.

Jag säger inte att dessa saker verkligen funkar -men för oss gjorde de det! Om de haft inverkan för resultatet kan jag ju inte veta och ett tag tänkte jag att jag blandade för mycket så att de kanske börjar ta ut varandra men jag vet inte, man får bara göra det man tror blir bäst!

Oro och längtan

Ojojoj vad tiden går grymt långsamt. Jag kan inte koncentrera mig på jobbet och längtar bara till aug/sept och att jag fortfarande ska vara gravid då. Jag känner efter så mycket och försöker känna gravidsymptom men tycker det känns mer som mensvärk och då blir jag så orolig att det inte finns plats för andra tankar än "Stanna hos oss älskade pyre. Stanna. Stanna. Stanna." Mår i alla fall illa rätt ofta och det går oftast över om jag äter nåt litet men äter jag en stor måltid blir det bara sämre plus att det blir körigt i magen... Dags för efterjobbet-tuppluren nu.

Mycket att ta in...

En vecka sedan TD nu. Sedan det första testet har det blivit två till :)
Ett i onsdags innan jag ringde och bokade tid för inskrivning hos MVC. Vi kunde inte riktigt bara förlita oss på ETT test. Sedan var jag tvungen att ta ett i går morse för under midsommarafton tyckte jag inte att jag kände nåt alls så vi blev lite oroliga men resultatet visade sig blixtsnabbt så då kändes det genast bättre!
Det är helt fantastiskt men fortfarande helt obegripligt - vi väntar barn!

Jag kan inte riktigt tro det men

det här röda, fina och så otroligt efterlängtade strecket visade sig på direkten i morse!

Inget att rapportera

Än har det inte hänt nåt, varken mens eller gravidsymptom... TD i morgon! Känns som det brukar innan mens men det kanske känns så när man är gravid också. Vad vet jag? Hoppas fortfarande att this is it men det är en försiktig förhoppning för att inte bli för ledsen om det skulle gå illa...

The fat lady is about to sing...

Jag har inte vågat skriva nåt på länge. Har känts som om jag kan jinxa det hela om jag sätter ord på mina tankar... Men jag har läst era bloggar!
Jag har haft en sån otrolig skön känsla, ett lugn, utan att alls vara säker på att det gått vägen, men ändå, ett skönt lugn. Jag har mått hur bra som helst, tagit det lugnt, ätit bra.
Men igår kom det krypande. Känslan av att nä, nu kommer den fruktade mensen. Och idag har jag ont i huvudet  som jag får innan mens. Skit, skit, skit, skit.
Jag hade verkligen verkligen en bra känsla att vår fighter skulle klara det, om nån ska så fixa det borde det väl den här stjärnan.
Nu känner jag mig bara trött och förbannad. Och det värsta är allt agg jag känner mot alla som har/får barn. Jag vill inte träffa dom, jag vill inte träffa barnen. Jag blir irriterad på filmer där de får barn eller reklamfilmer med barn. Man blir ju verkligen helt knäpp.
Jag vill inte heller fira midsommar (hos oss!) med alla glada barnfamiljer och jag ser (nu) verkligen inte fram emot sommarens 60-års kalas med lika många ungar som vuxna där vi är de enda utan barn.
Ååå jag såg verkligen fram emot en liten februaribebis... Att få bli mamma under mitt trettionde år, eftersom jag fått revidera planen allt eftersom 1) Barn innan 30 2) Gravid innan 30 3) Bli mamma under mitt 30nde år...
Nu ska jag lägga mig i soffan och äta godis och dricka läsk vilket jag inte gjort under ruvartiden då jag varit hälsomedveten som 17.

kram och tack för att ni finns, och förstår!

LYCKA!

Det gick verkligen inte bra i onsdags. Av 5 blåsor var det endast ett ägg. Jag fullkomligt bröt i hop på britsen och tog mig hulkande ner med hjälp av sköterskan och kunde sedan inte sluta gråta på jag vet inte hur länge. Sköterskan var underbar och försökte trösta och peppa om sa att det är inte kört, det är inte kört. Och det visste jag ju men det kändes allt annat än hoppfullt. Sist fick vi ut fem ägg varav två klarade sig till ET så det kändes väldigt avlägset att få ett 100% resultat den här gången.
Sedan dess har jag försökt hålla mig sysselsatt för att få tiden att gå, men vår lilla stjärna har hela tiden varit närvarande i mina tankar. Idag kl 14 har vi ändå fått tid för ET, och de lovade att ringa ifall den inte klarade sig så att vi skulle slippa åka dit i onödan.
Och nyss ringde det.

Jag vågade inte svara så Kärleken fick den tvivelaktiga äran medan jag satte mig och började böla. De skulle ju ringa om vi inte skulle komma.
Han går iväg och pratar med dem, jag hör inte om vad.
Han kommer tillbaka och säger "Vilken tjurig sköterska". "Va?" snyftar jag fram och tittar på honom och ser det största leendet. "Är det inte kört?" "Näe! Hon ringde bara för att säga att det blir ET kl 14 som bestämt!"
Hahahahaha jag är sååå lycklig. Jag vet att vi bara är halvägs, inte ens det kanske, men bara att det har klarat sig, vilken fighter. Kanske, kanske är det verkligen Vår Tur Nu!
Å jag är så glad och lättad och längtar så till i em.

Tack för era tummar, de verkar ha gjort susen!
Kram

ÄP!!!

ÄP idag! Jag är så nervös. Hoppas mina små älsklingar är fina och befruktar sig och delar sig ordentligt som jag har bett dom om om!
Om nån har en liten tumme över för ni gärna hålla den lite extra för oss!

Dagens VUL

Fick tillbaka min gamla läkare på dagens VUL. Han behöver verkligen gå en kurs i positivt tänkande. J**la surkart, jag blir så förbannad. "Näe det blir inte bättre än så här, du är svårstimulerad verkligen". Varpå jag säger "Vi får hoppas att det finns ett guldägg bland dessa då" "Hmmm ja jo det har du ju rätt i" mumlar han fram. Jag hade alltså 5 ägg, 3 hyfsat stora och 2 lite mindre.
Jag ska inte behöva peppa mig själv för 17!
Jag ska väl inte behöva säga att det ju bara behövs att ett fäster?
Nu sitter jag här och klappar mig på magen och talar om för mina fina ägg att de ska se till att stanna hos mig så ska vi kan visa den där sura gubben att det är kvalitet - inte kvantitet - som är det viktigaste! (Ja självklart förstår jag att det är ett bättre utgångsläge om man har fler att välja på men jag menar bara att man kan ju välja att se positivt på vad man har.)

I alla fall, med detta aningen tjuriga inlägg vill jag också säga att ÄP blir på onsdag morgon. FINALLY!
(Tyvärr blir det med samma surkart till läkare...)

Fredagens VUL

I fredags var det dags att kolla äggen mha VUL. Jag sov så himla dåligt hela natten mot fredag och när jag svängde in på parkeringen var jag så nervös att jag mådde illa... Fick komma in direkt till en supergullig läkare som jag inte haft förut. Han frågade lite om tidigare behandlingar och frågade om förra försöket resulterade i graviditet. Nej sa jag såklart varpå han säger "Men det blir du nu!" med ett leende. Så vänlig och positiv har nog ingen annan läkare varit som vi träffat på hela tiden!
Dessvärre gav inte VUL den positiva bild jag hoppats på. 3 stora ägg och 2 små. Så jag fick fortsätta under helgen med sprutorna och ska komma tillbaka igen i morgon. Ååååååååååååå jag hade ju hoppats att akupunkturen och allt annat jag provat den här gången skulle gett bättre resultat. Kände mig mycket ledsen och misslyckad efter besöket men försöker hela tiden intala mig själv att vi behöver ju faktiskt bara ett guldägg...! Och att det ju faktiskt kunde varit värre också. Se det positiva!

Ofrivilligt Barnlösas Dag

Denna dag är ju egentligen ingen dag att fira, men det är fantastiskt att detta otroligt smärtsamma tillstånd får uppmärksamhet och kanske ökar förståelsen bland alla som bara kan "skaffa" barn. Jag hoppas att folk kanske lär sig att det kan vara jobbigt när de säger "Ska inte ni skaffa barn snart" "Ni som har varit tillsammans så länge, ska ni inte skaffa barn snart?" eller "Oj tänk på åldern, kanske dags att skaffa barn snart". Jag förstår inte varför man inte tänker efter lite... Det som jag trots allt vill fira idag är alla underbara människor som stöttar, tröstar och hjälper varandra i det här. Ni är guld värda! Och till alla som lyckats bli gravida efter många års kämpande: Stort, stort Grattis!

Den eviga väntan...

Just nu känns allt bara som en transportsträcka mot ETt. Ett delmål på vägen är i alla fall UL på fredag, jag hoppas det visar massor av fina ägg!

Men som alltid finns det lite smolk i bägaren, även om det inte är så allvarligt. Jag har två större evenemang att gå på nästa vecka, ett på vardera dagen som det är mest troligt att det blir ET och helst vill jag bara ligga hemma och klappa mig på magen den dagen och inte vara ute och flänga. Nåväl det löser sig väl, jag får försöka göra mitt deltagande kort och stillsamt oavsett vilket det blir!

Familjeträff

Igår skulle vi ha varit på kusinträff men vi orkade inte, skyllde på jobb... De ynglar av sig helt ofattbart hela bunten och vi orkade inte med kommentarer som "bara man viftar med kallingarna blir det ju barn" eller "jag vart gravid mindre än två månader efter att jag slutat med p-piller" osv... Trist för det är ju kul att träffa dem egentligen men inte just nu. Behöver all positiv energi vi kan få så att våra ägg växer sig stora och många!

Väntan del 2

Nu är vi igång med sprutorna igen. Känns härligt!
Gick faktiskt riktigt bra att ta första sprutan förutom att jag, som jag ofta gör när det ska tas sprutor, började skratta smått hysteriskt när det var dags. Kärleken måste säga åt mig att sluta för att han ska kunna sticka mig. Men jag balanserar nånstans mittemellan skratt och gråt så att det känns som om jag slutar skratta kommer tårarna och det ger mig en konstig, panikartad känsla som spär på det hysteriska skrattet ytterliggare. Kan inte helt förklara men det är en märklig känsla och hela tiden snurrar det som ett mantra i huvudet "ett barn är belöningen. bit ihop, bli gravid." Hahaha ja men blir onekligen lite knasig av allt det här!

Vill man ha nånting gjort får man göra det själv...

Jag ringde själv i morse och blev sedan uppringd på jobbet (vilket jag hatar. Allvarligt, den som sätter telefontiderna på fertilitetskliniken borde fundera en vända till). Sköterskan gick direkt i försvarsställning när jag sa att jag ringde för att få veta mitt resultat eftersom ingen ringde igår. "Men du har ju inte ringt och talat om när du fick din mens, då kan vi inte veta när vi ska ringa dig". Fast så sa dom inte när jag var där sist... Men sen verkade det som hon hittade lite fler anteckningar och hon blev sedan mycket vänligare. Det är bara lite trist att man ska behöva möta en neggoattityd av folk inom vården mitt i alltihopa. Egentligen borde det bara få jobba folk som vet vad vi går igenom, på fertilitetsklinikerna i landet...
Jag hade iaf något högt värde men jag får ta några extra nässpayspuffar och i morgon är det dags för nästa steg: sprutstart! Hua - äntligen!

Ring, ring. Bara dom slog en signal...

Hoppla, dom måste tappat bort mitt nummer eller nåt för inte fick jag något samtal inte... Försökte ringa dem på eftermiddagen men telefontiden var stängd så man fick inte lämna meddelande och i växeln försökte hon koppla mig men alla verkade ha gått hem trots att klockan inte ens var fyra...
Morr!

Väntan del 1

I morse var jag och lämnade blodprov och i morgon ska de ringa och tala om ifall det är dags att börja med sprutorna. Jag våndaslängtar!
Jag klarar inte att ta sprutorna själv, när jag fick öva på Linné-kliniken inför första IVF:en stortjöt jag och när det var dags att köra hemma försökte jag första kvällen men med krokdiltårar och hyperventilation fick jag se mig besegrad och Kärleken fick sedan ta hand om det varje kväll. Då gick det i alla fall att ta dem utan tårar och ångest.
Nu är det alltså (förhoppningsvis) dags igen.
Alltid när jag ska göra nåt jag inte är så jättepigg på måste jag fokusera på målet. Idag när hon tog blodprovet tänkte jag "om en vecka kan jag vara gravid, om en vecka kan jag vara gravid" :) Samma vid första IVF:ens ÄP och ET, kan ju kännas en del enligt vissa så jag visste ju inte vad jag hade att vänta, men då tänkte jag att det kan inte vara värre än en förlossning! :D
Nu väntar jag alltså på samtalet som ska tala om vad som väntar...

Njutning

Solen sken och värmde gott när vi kom hem från jobbet idag, så vi satt ute i solen, drack ett (litet)glas vin (!), grillade och pratade. Sen tog vi en skön promenad längs vattnet. Underbart. När vi nästan var hemma igen mötte vi en kvinna med barnvagn och direkt gick luften ur mig. Jag blir så arg över att det här tar så mycket glädje ifrån oss. Det lägger sig som en äcklig våt filt över allt som är bra och fint... Varför inte vi? maler i huvudet.
Underbara, fina Kärleken sa Tänk inte så nu, fram med fighting spiriten, vi är ju på gång nu! Och han har rätt. Jag vet ju det.

Biverkningar

Otrevliga sådana - grym huvudvärk idag! Hade iof det förra sprayvändan också, men jag tror nästan det här är värre. Skulle hålla på i trädgården idag i det härliga vädret men så fort jag tog i snurrade det i huvudet och tårarna brände under ögonlocken. Så jag satte mig på en filt och tittade på när Kärleken påtade och jag pekade "den där och den dit" osv...! Hahahaha
Men jag klagar inte - det kunde varit värre! :)
Mycket jobb i veckan som kommer så jag hoppas att tiden går fort!