Trött och gladdeppig

Känner mig hängig. Hoppas det går över, har massor att göra med huset i helgen!
Våren gör att jag känner mig stark, glad och positiv. Härligt. Det här kommer lösa sig tänker jag.
Men, så kommer det där lilla, lilla tvivlet.
Tänk om. Tänk om vi aldrig lyckas? Då blir allt genast så tungt att jag knappt kan andas. Men hjärnan verkar ha nån sorts försvarsmekanism för det går knappt att tänka vidare för det blir nån sorts kortslutning i hjärnan. Jag kan inte riktigt förklara.
Kärleken säger att man måste hoppas och tro på att saker och ting ska lösa sig och att jag inte ens ska tänka tanken om. Och jag vet. Men ibland kommer den ändå.
Kanske tänker man på barnlöshet mer nu än annars men två av serierna jag följer tar upp detta nu. Både Gray i Grey´s anatomy och Lily i How I met your mother har svårt att få barn. På nåt konstigt sätt känns det skönt...!?!

Illa!

Jag gör ju verkligen allt för att bli gravid men frågan är om inte det här kinesiska teet måste bli min gräns... Det är så ofattbart vidrigt att dricka. Jag får kväljningar och det enda som måttligt hjälper är att tänka på varför jag gör det men ändå. Uäach! Jag ryser bara jag tänker på att jag ska dricka det i morgon igen. Idag hällde jag upp knappt 3 dl, imorgon får det räcka med 1!!!

Nåldyna

Nu har jag varit på mitt första besök hos akupunktören. Lite nervös var jag allt för att det skulle göra ont men det var inte alls farligt, det stack till lite bara när hon satte nålarna. Precis som jag läst om fick jag en liten låda på magen som spred värme, märkligt eftersom den var tom!

Därefter fick jag en massa teer, dadlar och gojibär som skulle vara bra mot det ena, det andra och det tredje. 

Men jag tycker det är fascinerande med sånt här så jag testar gärna. Nu ska det bli andra bullar av, eller rättare sagt ni ska det bli bulle!

Akupunktören berättade att hon haft en patient som höjt sitt AMH från 0,2 till 0,9 (och blivit gravid). Det låter ju helt fantastiskt om det är möjligt!

Akupunktur

Har sett att många testar akupunktur i samband med IVF. Frågade därför sköterskan i måndags vad de anser om "alternativa" behandlingar i kombination med IVF, och trodde att hon skulle dra nån ramsa om att det finns inga belägg osv, men hon tyckte att akupunktur absolut var värt att prova och att många av hennes patienter prövat det framgångsrikt resultat.
Jag har tittat på det tidigare men det är ju så dyrt allting! Inte akupunkturen i sig kanske, men det är ju inte bara det som kostar i den här bebisverkstaden... Men Kärleken och jag pratade om det och kom fram till, som man ju alltid gör i den här frågan, får det önskat resultat vad är det då i det stora hela?
Så nu har jag bokat tid hos Doktor Ma, bland annat efter att Barnlängtan skrivit om henne. Verkar gullig så jag hoppas att vi ska klicka.
Lite läskigt verkar det dock, vissa verkar tycka att det är väldigt obehagligt, åtminstone första gången.

Ett sjukhusbesök och ett sammanbrott senare

Idag var det äntligen dags för sjukhusbesöket. Läkaren på privata kliniken var verkligen ingen muntergök och vi hade hoppats att den här läkaren skulle vara lite mer positiv och peppande. Så var det inte. Vad är det med läkare egentligen? Tror ni det blir bättre om ni trycker ner våra förhoppningar i skorna? Jag vet att ni inte kan garantera något. Men ni kan väl trycka på de positiva bitarna?
Som vanligt var sköterskan fantastisk, de är de alltid. Vänliga, medkännande och pedagogiska.
På privatkliniken var den doktorn som gjorde ÄP och ET fantastisk; Det är ju fantastiskt bra nyheter - ni har fem ägg! Det är jättefin information - ni kan bli gravida tillsammans! var sådant som han fokuserade på och det kändes underbart att få glädjas och känna att vi (jag) lyckats med nåt i alla fall...
Jag har ju lågt AMH-värde (tror jag det heter) vilket innebär att jag har få ägg, dessutom har jag små äggstockar vilket gör att äggen dessutom är små. MEN får man bara fina ägg som befruktas ska det inte vara något som hindrar att jag kan bli gravid. Därför tyckte jag att eftersom vi fick två kanonägg förra gången borde det ändå vara ett rätt bra facit, trots allt. Det höll han väl med om, men jag menar att det kan man väl lyfta fram istället för att säga Ja men ditt värde är ju väldigt lågt. Jaja JAG vet!
Fick ett litet minisammabrott på väg från sjukhuset. Jag vet att jag borde vara glad för att det händer nåt men ibland översköljs jag bara av det orättvisa i allt det här.

Hopplöst

Nä. Det var som jag trodde.
Undra om man känner på sig att det gått vägen på samma sätt som man känner på sig att det gått käpprätt åt skogen?
Jag hoppas det och jag hoppas att jag en dag får veta hur det känns. Hur det känns att få ett plus på stickan. Hur det känns att vara gravid. Hur det känns att föda ett barn. Hur det känns att vara någons mamma.
Jag längtar så det gör ont i själ och hjärta.

have you ever been so sad you can hardly stand
lying on the ground head in your hands

i have
i have

have you ever tried to smile and hide the pain,
even though you're really not okey

i have
i have

have you ever been caught in the pouring rain,
wondering if anything can ever feel the same again
you try to be proud of who you are
but still you got to let those teardrops fall


(Ulrik Munther - Boys Don't Cry)

Hoppfull

Har inte vågat skriva på ett tag... Brukar ha 24-25 dagars cyklar men idag är det dag 31 och fortfarande inget blod. Givetvis tänds ju hoppet snabbare än blixten, även om jag vet att det är osannolikt att jag skulle bli gravid på naturlig väg. Men igår tyckte jag att jag kände igen den lika bekanta som ovälkomna mensvärken... Så idag kommer den säkert. Gör den mot alla odds det inte, testar jag i morgon! Hade sagt tisdag som testdag men jag tycker jag hållt ut länge nog!
Pratade med Kärleken om detta igår, att en av de jobbigaste sakerna är att hela tiden vänta på något: vänta på att börja spraya, vänta på att spruta, vänta på ÄP, vänta på ET, vänta på om mensen kommer eller inte, vänta på  kallelser. Och att till detta åka berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan - puh! I snart två år har detta pågått och under den här perioden har faktiskt inte livet riktigt varit detsamma, just för att jag ständigt väntar på något... Snälla, snälla ödet, universum, gud - du som bestämmer, vem det än är: är det inte dags att jag får vänta på ett litet barn som växer och gror inom mig istället? Den väntar ser jag nämligen fram emot mer än något annat!
Ha en fin dag!