Väntan del 2

Nu är vi igång med sprutorna igen. Känns härligt!
Gick faktiskt riktigt bra att ta första sprutan förutom att jag, som jag ofta gör när det ska tas sprutor, började skratta smått hysteriskt när det var dags. Kärleken måste säga åt mig att sluta för att han ska kunna sticka mig. Men jag balanserar nånstans mittemellan skratt och gråt så att det känns som om jag slutar skratta kommer tårarna och det ger mig en konstig, panikartad känsla som spär på det hysteriska skrattet ytterliggare. Kan inte helt förklara men det är en märklig känsla och hela tiden snurrar det som ett mantra i huvudet "ett barn är belöningen. bit ihop, bli gravid." Hahaha ja men blir onekligen lite knasig av allt det här!

Vill man ha nånting gjort får man göra det själv...

Jag ringde själv i morse och blev sedan uppringd på jobbet (vilket jag hatar. Allvarligt, den som sätter telefontiderna på fertilitetskliniken borde fundera en vända till). Sköterskan gick direkt i försvarsställning när jag sa att jag ringde för att få veta mitt resultat eftersom ingen ringde igår. "Men du har ju inte ringt och talat om när du fick din mens, då kan vi inte veta när vi ska ringa dig". Fast så sa dom inte när jag var där sist... Men sen verkade det som hon hittade lite fler anteckningar och hon blev sedan mycket vänligare. Det är bara lite trist att man ska behöva möta en neggoattityd av folk inom vården mitt i alltihopa. Egentligen borde det bara få jobba folk som vet vad vi går igenom, på fertilitetsklinikerna i landet...
Jag hade iaf något högt värde men jag får ta några extra nässpayspuffar och i morgon är det dags för nästa steg: sprutstart! Hua - äntligen!

Ring, ring. Bara dom slog en signal...

Hoppla, dom måste tappat bort mitt nummer eller nåt för inte fick jag något samtal inte... Försökte ringa dem på eftermiddagen men telefontiden var stängd så man fick inte lämna meddelande och i växeln försökte hon koppla mig men alla verkade ha gått hem trots att klockan inte ens var fyra...
Morr!

Väntan del 1

I morse var jag och lämnade blodprov och i morgon ska de ringa och tala om ifall det är dags att börja med sprutorna. Jag våndaslängtar!
Jag klarar inte att ta sprutorna själv, när jag fick öva på Linné-kliniken inför första IVF:en stortjöt jag och när det var dags att köra hemma försökte jag första kvällen men med krokdiltårar och hyperventilation fick jag se mig besegrad och Kärleken fick sedan ta hand om det varje kväll. Då gick det i alla fall att ta dem utan tårar och ångest.
Nu är det alltså (förhoppningsvis) dags igen.
Alltid när jag ska göra nåt jag inte är så jättepigg på måste jag fokusera på målet. Idag när hon tog blodprovet tänkte jag "om en vecka kan jag vara gravid, om en vecka kan jag vara gravid" :) Samma vid första IVF:ens ÄP och ET, kan ju kännas en del enligt vissa så jag visste ju inte vad jag hade att vänta, men då tänkte jag att det kan inte vara värre än en förlossning! :D
Nu väntar jag alltså på samtalet som ska tala om vad som väntar...

Njutning

Solen sken och värmde gott när vi kom hem från jobbet idag, så vi satt ute i solen, drack ett (litet)glas vin (!), grillade och pratade. Sen tog vi en skön promenad längs vattnet. Underbart. När vi nästan var hemma igen mötte vi en kvinna med barnvagn och direkt gick luften ur mig. Jag blir så arg över att det här tar så mycket glädje ifrån oss. Det lägger sig som en äcklig våt filt över allt som är bra och fint... Varför inte vi? maler i huvudet.
Underbara, fina Kärleken sa Tänk inte så nu, fram med fighting spiriten, vi är ju på gång nu! Och han har rätt. Jag vet ju det.

Biverkningar

Otrevliga sådana - grym huvudvärk idag! Hade iof det förra sprayvändan också, men jag tror nästan det här är värre. Skulle hålla på i trädgården idag i det härliga vädret men så fort jag tog i snurrade det i huvudet och tårarna brände under ögonlocken. Så jag satte mig på en filt och tittade på när Kärleken påtade och jag pekade "den där och den dit" osv...! Hahahaha
Men jag klagar inte - det kunde varit värre! :)
Mycket jobb i veckan som kommer så jag hoppas att tiden går fort!

Rastlös

Planerat ÄP v.22 och nu börjar jag känna mig rastlös. Vill ruva nu. Eller ännu hellre vara framme vid testdagen och få ett klart och tydligt + Det känns som en evighet tills dess...